Vem valde kungen?

[Västgöten]

Ibland läser jag inlägg som verkar mena att folket tidigt valde kung på tinget, men stämmer det verkligen? Vad landskapslagarna talar om är att en kungakandidat kommer på Eriksgatan till tinget och lovar att följa den lokala lagen. Efter det godtas han som kung över området.
Visst handlar det om ett slags val, teoretiskt kan tinget säga nej. Men frågan är vad som händer då med en kungakandidat med starkt stöd av stormännen? Kanske tar han makten med våld?
Men framför allt förekommer inget riktigt val. Då skulle det finnas i alla fall två - tre kandidater att välja på, men det hör man aldrig talas om. När kandidaten kommer ridande är han redan utsedd, och min fråga är: Vem har valt honom?
Mycket talar för att chansen att bli kung är mycket större om du är son till en förre kungen. Tyder det på en tendens till arvrike, eller är det helt enkelt så att sonen övertar pappa kungens stöd bland stormännen och får ett försprång på det viset. I vilket fall måste det finnas en inre cirkel där de egentliga valen finns.
Så det vi ser i svensk medeltid är en låtsasdemokrati. Folket på tinget får chansen att välja en kandidat som redan är vald. De tror att det bestämt, men i själva verket har andra bestämt åt em.

[Yngwe]

Å andra sidan, skulle kandidaten ge sig ut på en Eriksgata eller motsvarande utan att först ha god anledning att tro att han kommer att bli vald på de respektive tingen? Det vore knappast bra för hans image att bli avfärdad gång på gång... Det faktiska valet har väl troligen föregåtts av förhandlingar.

Sen är säkert urvalet av kandidater rätt begränsat, det gäller att ha rätt status, och vara någorlunda känd.

Sen står och faller ju egentligen inte demokratin bara för att vissa funktioner inte tillsätts genom allmänna val. Idag väljer vi inte vår kung, men räknas ändå som en demokrati, eftersom kungens funktion är så pass begränsad. Vi väljer inte heller vår överbefälhavare och i praktiken inte heller vår ärkebiskop.

[Västgöten]

Jodå, där är vi helt ense. Frågan är bara hur urvalet går till. Det är där det verkliga beslutet fattas. Tinget är ju vara skådespel för folket.
Sedan är väl dagens kung ointressant. Viktigare är att vi inte ens väljer statsminister i motsats till USA där det finns en enorm apparat kring presidentvalet. Redan i riksdagsvalet sitter en liten grupp och plockar ut vilka jag skall få rösta på. Sedan väljer politikerna statsminister, och då inte alltid den som passar bäst utan den som var bäst stöd bland politikerna, inte bland folket.
Det vore roligt om vi oftare försökte tränga under ytan och granska det verkliga livet på medeltiden.
Intressant är ju också att kungen tvingas lova att följa landskapets lagar. Kungens makt är alltså inte så stor.

[AndreasE]

Om man tittar på vilka som faktiskt blev kungar på medeltiden så är det ju uppenbart att det handlade om en mycket liten krets som var tänkbara. Självklart var "valet" av kung inte en demokratisk process. Bakom tingets val låg nog en intern process inom ett fåtal familjer med politiskt inflytande. Det var familjer med prestige, ekonomiska tillgångar, sociala kontakter och troligtvis även militär styrka.

[Västgöten]

AndreasE
Du skriver om tingets val, men tinget har ju inga personer att välja mellan. Det kan bara bekräfta ett val som redan gjorts i en liten sluten krets.
Frågan är om folket på tinget var medvetet om att allt bara var skådespel, eller om de trodde att de bestämde.
Faktum är ju att de flesta udag nig tror att de varit med och valt statsministern

[Carl Thomas]

Jag tror inte att ett kungaval var ett skådespel för folket, folket (de fria männen) kunde säga både bu och bä till föreslagen kandidat - samt avsätta (eller slå ihjäl/offra) en impopulär kung.

I detta tror jag vi skall väga in att vi aldrig haft ett feodalvälde. Jag ser det som ett resultat av tingets makt.

Jag tror också att vu skall väga in att vi aldrig haft krig mellan Landskap heller. Vi har haft släktfejder, stridigheter om kungamakten, och andra maktkamper - men alla har varit i liten skala.

I de fall där vi haft krig med andra länder och deras krigsmakt marscherat in i vårt land har i princip alla landskap tillsammans försvarat landet.

I de fall vi haft större inbördes stridigheter, t.ex. Engelbrektsupproret, har stridigheterna varit mot en impopulär överhet. Landskap har aldrig stått mot landskap.

Jag tror att detta beror på tingens makt och att folket fattade beslut på tingen - och att kungen och större rika släkter stod under tingen.

Kort sagt, ett ting krigade inte mot ett annat ting. Tingen tillät inte att dess medlemmar stod under livegenskap.

Thomas

[anganatyr]

Men visst hade folket på tinget ett val. De kunde taga eller vräka den kandidat som utsetts. Vi har ju också flera bondeuppror långt fram i tiden mot kungar som inte sköter sig.

[AndreasE]

Jag är som jag har sagt massor av gånger ingen medeltidshistoriker, men jag har känslan av att man överskattar tingets roll. Att Sverige aldrig var feodalt är en sanning med modifikation - de mer tätbefolkade jordbruksregionerna hade ett system som på många sätt liknade det kontinentala feodalsystemet. Ett fåtal jordägare (kungen, kyrkan och adeln) ägde nästan all mark.

[Västgöten]

Carl Thomas
Finns det verkligen exempel på ting som slagit ihjäl svenska kungar? De verkar inte ens helt kunna sparka kungarna, Olof och Inge får ju behålla halva kungaväldet, och Inge får chansen att slå tillbaka. Nig verkar tinget ha varit rätt maktlöst.
Och de många striderna mellan kungliga bröder och olika stormän visar ju att tinget inte hade makt att stoppa stormännen.

[Västgöten]

Angantyr
Tinget har ju inget riktigt val, de har bara att välja på en kandidat. Det är ju ungefär som i diktaturer idag med "fria" val där det bara går att rösta på diktatorn. Eventuella nejröster räknas inte. Så något verkligt val har tinget inte.
Och förekommer det så mpnga bondeuppror på medeltiden? Nästan alla leds väl av olika stormän. Anses det inte av historikerna vara anmärkningsvärt att våra bönder är så återhållsamma..