Kungars makt under järnåldern

[Carl Thomas]

Trälar var ofria, så långt vet vi...

Jag tror att markägande var viktigt.

Jqg tror också att vi bör diskutera ommtermen "fri man" är en "juridisk" term som enbart göller rösträtt på tinget?

En rik bergsfogde som inte själv ägde mark - fick han rösta på tinget? = styrde markägandet eller personlig ekonomi rösträtten?

Thomas

[Yngwe]

Lite läsvärt om vem som var fria man
Isländskt exempel

HArrisson ger här besekd om svenska villkor

Det verkar alltså som att det vi kallar arrendebönder, då kallade landbor, som var de som brukade gårdar som ägdes av någon annan, (t.ex. kungen eller kyrkan) räknades som fria män.

Så, så var den frågan klar!

[Carl Thomas]

Jag misstänker att det nog var lite mer komplicerat än så - men tillsvidare kan vi utgå från dessa beskrivningar tycker jag

Thomas

[Västgöten]

Befriande att få lösa Dick Harrison som verkligen studerat ämnet och vet vad han skriver om.
Men jag fick ingen förklaring till de båda tingen. Det vanliga handlade om att straffa tjuvar och så fanns tinget som ögnade sig åt rikspolitik.
Vi har ju uppdelningen ännu även om landstingen inte sysslar med rikspolitik utan regionala frågor.

[Anders i Uppsala]

Fast jag tycker att Dick Harrison raljerar lite. Vad vet han om vanliga bönders intresse eller ointresse avseende vem som var kung? Jag tycker att han gör det vanliga felet att tro att vanliga människor var lite dum huvudet förr i tiden, samt att det bara fanns rika stormän å ena sidan och fattig "pöbel" å andra sidan. I själva verket fanns säkert fler nyanser och många som hade det OK utan att vara rika och mäktiga.

[iznogoud]

"Fast jag tycker att Dick Harrison raljerar lite."

Källförteckningen hittar du från sidan 788 - 814 i Jarlens Sekel

[Västgöten]

Harrison är inte ensam om bedömningen att vanligt folk oftast struntade i vem som var kung. Inte för att de var okunniga eller dumma utan för att deras enda kontakt med kungarna var krav på skatter. Så en kung som folket älskade skulle ha varit en kung som sänkte skatterna.
Hans

[Anders i Uppsala]

Harrison har nog ganska rätt i sak, men jag tycker att det är en raljerande och nedsättande ton. Vi har ingen aning om hur mycket eller lite järnålderns "medelsvensson" intresserade sig för politik. Det var säkert högsta individuellt samt beroende på hur nära maktens män man bodde.

Det är konstigt att nutida historiker är så tvärsäkra med sina slutsatser 1 000 år i efterhand, samtidigt som de totalsågar mera samtida kollegor som Adam av Bremen och Snorre.

[Västgöten]

Anders i Uppsala

Dick Harrisons bok vänder sig till stor publik och självklart försöker han skriva underhållande. Gjorde han inte det skulle många lägga ifrån sig boken, den är rejält tjock. Dessutom framgår det ju att det inte handlar om hårda fakta (ingen vet exakt vad bönderna kände på medeltiden) utan om Harrisons tolkning.
Jag tycker att han skall hedras för att han försöker nå vanliga läsare med historisk kunskap, alltför mycket som skrivs är närmast obegripligt för vanligt folk. Framför allt rapporter från utgrävningar, även om arkeologerna bättrat sig lite på senare tid.

[Ättelägg]

Om vi pratar om ting, rösträtt och järnåldern borde även kravet på vapenför diskuteras. Alla fria och vapenföra. Fri kan ställas mot ofri, som jag tolkar som träl. Alltså, de 75% som kan anses som fria. Dock, enbart män vilket utesluter halva delen av dem, kvinnorna. Utöver detta har vi vapenför vilket är ett intressant begrepp då det har en betydelse, men vad? Vi har bågskatten i norrland som var en bestattningsform, i stället för ledungen. Här skattades det utifrån den ålder en man orkade spänna en båge konkret. Detta får en konsekvens där män som inte orkade spänna bågen ej var skattskyldiga, kanske ej vapenföra? Ett system för urskiljning av styrkeförmåga vilket kan ses som ett sätt att mäta förmåga. Ledungen som var en skatt där hamnorna skulle utrusta ett antal roddare och skepp som delades mellan bönderna/gårdarna i hamnan. Kan vi även här se ett svar på vapenför? Att det mer handlade om en mans styrka/förmåga utifrån gård, mao en man per gård?? Detta reducerar mycket och kanske förklarar en del. 1. du behöver en gård, två du skall ha förmågan/styrkan till att föra vapen. För att tillföra ytterligare en faktor är ätten, om ättens makt låg i ättens intresse med ett överhuvud får vi ett konkret resultat där ättens intresse går utöver de enskilda, fria, vapenföra männen. Där överhuvudet bestämmer riktningen/politiken för ättens röstningar vilket i sig skapar fundamentet för den tidiga medeltidens kaos där olika storsläkter stred om makten. Ätter som utifrån sitt intresse lierar sig med högre ätter. Klientelism. Här har vi möjligen också förklaringen till olika maktövertagande som verkar ha gått relativt smidigt till när det begav sig, ytan är mindre än djupet. Mycket var redan klart när en kung avsattes/dödades. Ätterna ut i sina yttersta odal ändar var redan överens.