Kyrka utan makt?

[Västgöten]

I olika debattsammanhang brukar det dras förfärliga litanior om hur den mäktiga katolska kyrkan härjade med oss stackars svenskar. Men när jag läser medeltidshistoria eller kyrkohistoria får jag tvärtom ett intryck av att katolska kyrkan i Sverige inte alls hade så stor makt utan oftast gick i kungens eller stormäns ledband.
Verkligt kyrkligt förtryck får vi efter reformationen, men om det skrivs inget.

[Bäckahästen]

Tyvärr finns det en del som tillskriver kyrkan allt ont i samhället genom historien.

[Västgöten]

Helt riktigt. Katolska kyrkan har ställt till åtskilligt, men i Sverige verkar det som om kung och stormän utnyttjade kyrkan mer än tvärtom.

[Ättelägg]

Frågan är komplex, kyrkan är en institution med egen agenda utöver det nationella intresset vilket gör den till en maktspelare med delvis dold agenda.

[Västgöten]

Har kyrkan en dold agenda?
Vad gäller just Sverige är det väl så att kungarna utnyttjar kyrkan på ett skickligt sätt.

[Yngwe]

Kyrkan hade ju utan tvekan en egen agenda, den verkade ju för att stärka sin position i samhället, och förse sig själv med medel för att göra det. Katolska kyrkan är närmast en egen överstatlig stat med ett antal institutioner. Som sådan interagerar den givetvis med de "stater" där den återfinns, och dess medlemmar är givetvis ofta medlemmar även av dessa stater.

Kyrkan besatte givetvis en enorm makt i medeltidens Sverige. Jordinnehavet är enormt, och man förfogar över betydande industrier och produktionsenheter. Kyrkan påverkar dessutom lagarna så att de passar kyrkans ordning. I det politiska spelet deltar kyrkans höjdare, givetvis med hjälp av de resurser som kyrkan tillhandahåller.

Sen finns det givetvis utrymme för stormän att för egen nytta agera under kyrkans vingar, det är naturligt då kyrkan är fullt integrerat i hela samhället och att stå utanför kyrkan i praktiken är en omöjlighet. Kyrkan erbjuder därför förutom frälsning också tillgång till ett mycket omfattande nätverk, en väl etablerad administration och inte minst världens i särklass starkaste argument, nämligen "guds ord"

[Västgöten]

Uttrycket som användes var dold agenda, och det hade kyrkan väl inte. Att den ville ha makt och pengar är ju en självklarhet, det ville alla andra också. Katolska kyrkan, liksom andra kyrkor, ansåg sig representera Gud, och ökade kyrkans makt så ökade Guds makt på jorden. Detta försökte dom inte dölja.
Däremot kämpar kyrkan hela medeltiden för att själv få utse biskopar, istället för att kungen gör det. Det lyckas nog sällan. Så visst har kyrkan många gårdar men den som styr imperiet är en man ur stormannasläkt som med titeln biskop egentligen bara vidgar den egna släktens maktsfär. Och de små armeer som stiftet kan ha sätter biskopen in som stöd för den egna släkten i konflikter.
Kyrkan var mäktig i en del länder, men knappast i medeltidens Sverige.
Men jag har en känsla av att detta missförståtts eftersom få historiker verkar ha varit intresserade.

[Yngwe]

Nja, jag tycker nog inte det är helt fel att kalla den dold då inkomster och donationer även används för att bygga palats, något man knappast marknadsförde. Men kanske är outtalad bättre. Sen var det väl kanske inte kyrkans officiella agenda det handlar om, utan de som verkar inom kyrkans personliga önskemål. Men med kyrkans goda minne, det var väl så man lockade de högättade familjerna att liera sig med kyrkan.

Om mycket stora jordinnehav och förmåga att påverka såväl lagar som politik är makt, så har jag svårt att se hur man kan säga att kyrkan inte hade stor makt.... Därmed inte sagt att dom kunde göra som de ville, det fanns andra parter som var nog så starka. Vi ser att allmogen står emot cistercienserna och tvingar dom till förlikning i de tidiga breven från Nydala. Det hade nog varit helt otänkbart några hundra år senare då kyrkan var en del av staten.

[Västgöten]

Yngwe

Allt tyder på att det var stormännen, inklusive kungasläkten, som infiltrerade kyrkan. Kyrkan ville välja egna biskopar som var goda teologer men tvingades på stormannapojkar som nog var bra på att slåss men kanske inte ens kunde latin.
Det var de biskoparna som hade makten, inte kyrkan.
Vad gäller cistercienserna så ingick de i ett internationellt nätverk som nog inte hade så mycket med stiftet att skaffa. Klostrens stora godsinnehav tillhörde, vad jag förstår, klostren och ingen annan.

[Yngwe]

När katolska kyrkan kom till Sverige hade den många hundra års erfarenhet av att etablera sig i nya områden. Knappast något lär ha varit nytt för dom bara för att de lämnade kontinenten. Givetvis har man överallt behövt liera sig med stormän, många av dem långt mer inflytelserika än de svenska. Kyrkan kunde tolerera ganska stor rörelsefrihet så länge huvudsyftet uppnåddes, att etablera sig som den enda gudomliga makten i området. När detta uppnåtts var man garanterad inflytande och inkomster. Det är egentligen inte olikt någon annan erövring utan handlar om att uppnå idealistiska eller religiösa mål med starka inslag av makt- och rikedomshunger.

Sen är katolska yrkan så mycket mer än såväl det enskilda stiftet som sockenkyrkan. Såväl ren mängd som olika former medverkade till att göra Påven till väldens förmodligen mäktigaste titel. Om varje katolsk socken kunde producera ett guldmynt i överskott till Påven varje år, så är det oerhörda mängder guld som ställs tills hans förfogande genom Europas tiotusentals socknar (motsvarande)