jaraz-/ar-runans utveckling
jaraz-/ar-runans utveckling
Enligt hur jag har förstått så finns det två kända övergångsformer mellan den urnordiska jaraz-runans form och den vikingatida ar-runans: en som ser ut som senare vikingatida h (Ög KJ59 U, Vg 63 $U, DR 357 $U) och en som ser ut som senare vikingatida s (Vr NOR1994;27 $U, DR 359 $U). Frågan är, vilken av dessa två former utvecklades vidare till att bli den form som vikingatida normalrune-a har? Blev det att de två stavarna på "s-formen" ersattes med en på mitten, eller att den "n-lutande" bistaven togs bort från "h-formen", kanske just på grund av att h-runan började få samma form?
Re: jaraz-/ar-runans utveckling
Den samgermanska jaraz-runans förebild torde vara ett latinskt G, vilket är tydligt i Wulfilas gotiska alfabet...
http://www.lexilogos.com/images/gotique_alphabet.gif
I den anglo-frisiska (anglosaxiska) runraden verkar denna runa ha utvecklats till två olika runor: jear - bistavarna bildar en snedställd kvadrat och iar (eller ior) bistavarna bildar ett kryss mitt på huvudstaven.
https://upload.wikimedia.org/wikipedia/ ... es.svg.png
http://www.lexilogos.com/images/gotique_alphabet.gif
I den anglo-frisiska (anglosaxiska) runraden verkar denna runa ha utvecklats till två olika runor: jear - bistavarna bildar en snedställd kvadrat och iar (eller ior) bistavarna bildar ett kryss mitt på huvudstaven.
https://upload.wikimedia.org/wikipedia/ ... es.svg.png
Re: jaraz-/ar-runans utveckling
OK. Men nu gällde det den formmässiga utvecklingen i Norden från urnordiskt j till vikingatida a.
För övrigt så är väl den h-liknande övergångsformen bildad genom att de två j-krokarna satts upp på varsin sida av en huvudstav, och den s-liknande övergångsformen genom att krokarnas ändar satts ihop. Men vilken av dem ledde fram till den vikingatida a-formen?
(Vikingatida h är väl däremot kanske bildat från urnordiskt g i ställer för urnordiskt h? Kanske genom någon sorts sammanblandning som den gemensamma platsen efter k i fuþarken kan förklara?)
För övrigt så är väl den h-liknande övergångsformen bildad genom att de två j-krokarna satts upp på varsin sida av en huvudstav, och den s-liknande övergångsformen genom att krokarnas ändar satts ihop. Men vilken av dem ledde fram till den vikingatida a-formen?
(Vikingatida h är väl däremot kanske bildat från urnordiskt g i ställer för urnordiskt h? Kanske genom någon sorts sammanblandning som den gemensamma platsen efter k i fuþarken kan förklara?)
Re: jaraz-/ar-runans utveckling
Det verkar troligt. "S-formen" var väl ett förenklat sätt att skriva jara-runan, men då den liknade s-runan allt för mycket flyttades de båda yttre stavarna in till mitten. J-ljudet saknas ju i det nordiska ordet för år, därför blev jara-runan en ar-runa med ett ljudvärde liknande a.tomte skrev: Blev det att de två stavarna på "s-formen" ersattes med en på mitten?
Re: jaraz-/ar-runans utveckling
Jag tror att runstaven med ett kryss på mitten har uppkommit genom förenklingar av såväl j-runan som h-runan (man har velat undvika parallella huvudstavar). Den korsande bistaven har satts dit bara för att runan lätt ska kunna skiljas från n-runan. Att de förenklade j- (eller a-) och h-runorna kunde förväxlas var ett mindre problem (förenklingarna tycks dessutom ha ägt rum vid olika tidpunkter på olika platser).
Jara-runans utveckling:
https://upload.wikimedia.org/wikipedia/ ... n_rune.jpg
Jara-runans utveckling:
https://upload.wikimedia.org/wikipedia/ ... n_rune.jpg