I eddadikten Sången om Grimner, där Asgårds gudaboningar räknas upp, förekommer följande strof på fornnordiska (isländska):
I Erik Brates översättning lyder samma strof:Himinbjörg eru in áttu,
en þar Heimdall
kveða valda véum;
þar vörðr goða
drekkr í væru ranni
glaðr inn góða mjöð.
Här framgår att i guden Heimdalls boning Himinbjörg ("Himmelsfortet" eller "Himmelsberget" enligt Wikipedia) finns någon form av véum eller helgedomar. Vad för form av helgedomar framgår dock inte. Av Snorres Edda framgår vidare:Himinbjorg är den åttonde,
och Heimdall där säges
över helgedomarna härska;
i sitt trevna hus
tömmer gudaväktarn
glad sitt goda mjöd.
ochDer är ock ett annat ställe som heter Himinbjörg (Himmelsberg); det står vid himlens ända vid broen, der, som Bäfröst är förenad med Himlen.
ochHeimdall heter en [av asagudarna]: han kallas också den hvite Asen: han är stor och helig: född till verlden af nio mör, som alla voro systrar: Han heter ock Hallinskide och Gyllentanne, ty hans tänder voro af guld. Hans häst heter Guldtopp. Han bor der som heter Himmelsberg vid Bäfröst: han är Gudarnes väcktare och sitter der vid himmelens ända, för att vackta broen för bergresarne. Han behöfver mindre sömn än en fågel: han ser lika långt natt och dag, nemligen hundrade mil vidt ifrån sig: han hörer gräs växa på jorden och ull på fåren och allt hvad som gifver ett starkare ljud. Han har en lur, som heter Gjallarhorn, och när han blåser deri, höres det i alla verldar. Hufvudet kallas Heimdalls svärd.
ochDå frågade Ganglere: Hvad väg har man till himlen från jorden? Har svarade leende: icke har da nu sport förståndigt. Har du ej hört, att Gudarne gjorde en bro till himlen från jorden, och att den heter Bäfröst: den månde du säkert hafva sett, kanhända att du kallar den regnbåge. Den har tre fargor, är mycket stark, och är gjord med mera konst och styrka än andra byggnader; men ehuru stark den än är, skall den dock sönderbrista, när Muspels söner rida öfver den och då simma deras hästar öfver stora floder: på det sätt komma de fram. Då sade Ganglere: icke tyckes mig Gudarne hafva bygt bron ärligt, om den skall sönderbrista, då de likväl kunna göra henne efter sin vilja. Då svarade Har: icke förtjena Gudarne något tadel för denna byggnad: Bäfröst är visst en god bro, men intet i verlden kan bestå, när Muspels söner fara i örlig.
När man läser vad som meddelas om detta Himinbjörg framstår det som både grötigt och motsägelsefullt. Dock finns en intressant detalj som kan förklara vad dessa helgedomar i Himinbjörg egentligen var. För det behövs ett tankeexperiment.Askens tredje rot når upp till himmelen, och under denna rot är en brunn, som är mycket helig: han heter Urds-Brunn: der hafva Gudarne sitt domställe. Hvarje dag rida Gudarne dit öfver Bäfröst, som också heter Asabron. Asarnes hästar heta så: Sleipner är den bäste: honom äger Oden och har han åtta fötter: den andre är Glad, den tredje Gyller: den fjerde Gler: den femte Skeidbrimer; den sjette Silfrintopp, den sjunde Siner; den åttonde Gils: den nionde Falhofner: den tionde Gulltopp och den elfte Lättfot. Balders häst hade blifvit bränd med honom. Thor går till Thinget till fots och vadar öfver följande floder:
Körmt och Örmt
Och Kerlögar två
Der öfver skall Thor vada
Hvarje dag,
När han till doms går
Vid Asken Yggdrasel;
Ty Asabron
I full låga brinner.
De heliga vatten brusa upp.
Då frågade Ganglere: brinner då eld på Bäfröst? Har svarar: Det röda, som du ser i regnbågen, är en brinnande eld. Hrimthursarne och bergresarne skulle bestiga himmelen, om alla kunde färdas öfver Bäfröst, när de ville.
Föreställ en västgötabonde som levde på vikingatiden. Föreställ sedan att regnar medan solen skiner så att regnbåge skapas. När västgötabonden då tittar upp på mot regnbågen så ser han himmelsbron Bäfröst, som i hans värld då går från jorden (Midgård) upp till himmeln (Asgård), där Himinbjörg ligger. Nu har dock en regnbåge den egenskapen att den kan uppträda på lite olika ställen beroende på faktorer som var observatören står, solens position och regnvädrets position. Därför kan himmelsbron Bäfröst uppträda på lite olika ställen på för västgötabonden. Och i hans värld var detta ett helt logiskt förfarande.
Utifrån denna vetskap kommer Himinbjörgs helgedomar i annan dager. Jag vill få det till att det var en portaldörr eller flera portaldörrar. Sedan beroende på hur eller vilken av dörrarna som guden Heimdall öppnade så kunde himmelsbron Bäfröst uppträda på lite olika ställen. Nu kan jag dock tycka att en dörr, även om den är magisk, inte är ett tillräckligt skäl för att få kalla någonting för en helgedom. Frågan är då vad som gav skäl att kalla just dessa dörrar för helgedomar. Vad för sorts ’heligt’ har man sysslat där med?
Ska man våga sig på att spekulera är blot en första given kandidat. Att man måste blota till Heimdall för att han skulle öppna dörren. Och då måste det vara tal om blotaltare, vilket förklarar 'helgedomen'. Emellertid finns också någonting som kallas för sejd och som flera av gudarna och gudinnorna höll på med. I Ynglingasagan berättas följande om sejd:
På engelska Wikpedia sammanfattas sejd så här:Oden kunde och övade själv den konst som kallas sejd och varmed följde den största makt; genom den lärde han känna människornas öden och framtida händelser, och genom den kunde han också bringa folk död eller olycka eller sjukdom och taga vettet eller kraften från människor och giva dem åt andra. Men när denna trolldom övas, följer därmed så stor djävulskap, att det ansågs skamligt för män att befatta sig därmed; därför lärde man prästinnorna denna konst. Oden visste, var begravna skatter voro dolda, och han kunde sådana trollsånger, att jorden och bergen och stenarna och högarna öppnade sig för honom; han band med blotta ord dem som bodde där och gick in och tog vad han ville.
Genom dessa konster blev han mycket namnkunnig; hans ovänner fruktade honom, men hans vänner satte sin lit till honom och trodde på hans kraft och på honom själv. Han lärde sina offerpräster de flesta färdigheterna; de kommo honom närmast i all kunskap och trollkunnighet. Många andra lärde dock mycket därav; därför har från dem häxkonsten spridt sig vida omkring och hållit sig kvar länge. Men till Oden och hans tolv hövdingar blotade människorna och kallade dem sina gudar och trodde länge på dem.
Konceptet med “visionary journeys” inom sejd låter intressant. Det skulle det kunna vara så att Himinbjörgs portaldörrar då användes inom sejd. Då är det tal om så kallade sejdhällar, vilket skulle förklara 'helgedomen'.Seiðr (sometimes anglicized as seidhr, seidh, seidr, seithr, seith, or seid) is an Old Norse term for a type of sorcery which was practiced in Norse society during the Late Scandinavian Iron Age. Connected with Norse religion, its origins are largely unknown, although it gradually eroded following the Christianization of Scandinavia. Accounts of seiðr later made it into sagas and other literary sources, while further evidence has been unearthed by archaeologists. Various scholars have debated the nature of seiðr, some arguing that it was shamanic in context, involving visionary journeys by its practitioners.
Sammanfattningsvis: vid asaguden Heimdalls boning Himinbjörg, där bron från himmel till jord gick, fanns någon form av helgedom(ar). Eventuellt var detta en eller flera portaldörrar. Eventuellt fanns det där även antingen blotaltare eller sejdhällar.
Låter allt detta rimligt? Eller är jag ute och seglar i det vida blå?
