Självförsörjande gårdar?

[Opager]

Det har hittats fiskben från saltvattensfisk i Uppåkra. Torsk och sill åts inte bara där utan även i intilliggande Hjärup.

Opager

[Bäckahästen]

Men Uppåkra (och därför också området kring) är väl ändå inte en gård?

[Yngwe]

bönder vistades i skog och mark en hel del skulle jag tro, dels skulle de fälla träd för ved vilket innebär att de vistas ute i skogen. När de ändå är där tar de även annat de behöver. De jagar och fiskar också naturligtvis, på sina egna marker i första hand - men även på allmänningar och ihop med grannar, ibland med hela områdets folk i vargskall osv.

När man är ute i skog och mark inventerar man vad som finns. Man kan sin mark och sin jaktmark eftersom man faktiskt brukar den. Bland annat torrfuror, bra svampställen, masurknölar, rätt växt virke för byggen av olika slag osv. Naturen var ett lager av material. Behövde man någonting visste man redan var det man behövde växte - och gick bara och hämtade det.

Ville man ha bågstänger i ett planerat bygge började man böja träd några år innan om man inte hade naturligt böjda träd på gårdens mark. Snötyngd björk kan t.ex. enkelt böjas ytterligare. Masurknölar hämtade man på sommaren som slöjdmaterial till vintern. När man högg ned träd till ved skördade man gårdens behov av näver, osv. Näver användes till slöjd, taktäckning, knivskaft, och mycket annat.

Thomas

Jag tror inte att den genomsnittlige bonden i södra delen av landet vistades särskilt långt in i skogen och inte att de sökte över stora områden. Man hämtade nog ved och annat inom någon eller kanske några km från skogsbrynet och då förmodligen längs stigar och vattendrag. Fritt strövande bönder i skogen tror jag inte ett dugg på och jag tror inte ens jägare strövat fritt utan även de följt egna uppmärkta leder som de gång på gång nyttjat, och som bara långsamt förlängts. Anledningen är den överhängande risken att gå vilse. Går man vilse i regnet en oktoberdag så har man allvarliga problem.

Men jag tror nog att de som marginaliserats i samhället tvingades lära sig att utnyttja denna resurs. För den hemlöse finns det kanske inte så mycket att förlora på att ge sig in i storskogen. Tvärtom har man ju där kunnat samla resurser som inte är tillgängliga för andra och kanske få ut en liten inkomst av det...

[Carl Thomas]

Självklart använder man stigar osv nör man transporterar sig, det är det absolut enklaste sättet att ta sig fram. Men man jagade inte från stigar. Man följde djurstigar eller tog sig till platser/områden där man visste att djur uppehöll sig - eller färdades igenom.

Man tog ine heller ved längs med stigar, gjorde man det fick stigarna snabbt bredden av motorvägar...

Skogsägare genom alla tider kan sina skogar - och alla bönder var skogsägare.Man brukade sin skog, skördade överskottet, man visste var rävlyora låg och var bästa betet för hjortar fanns.

Man gick knappast vilse i skogen, det måste ha varit mycket ovanligt för en vuxen person. Barn och ungdomar kunde gå vilse i sällsynta fall - och i skog var det inga större problem gissar jag om man hade eldstål med sig, varken sommar eller vinter. Människor under den tid vi diskuterar levde sina liv i naturen och behövde inte gå på några överlevnadskurser för att klara sig.

Jag tror inte att fattiga stackare skördade torrfuror på böndernas mark för att hugga tjärstickor och sälja dessa till bönderna. Fattiga stackare ägde knappast en yxa - och bönderna ville knappast betala för material taget i deras egen skog. Flickan med tjärstickorna levde långt senare.

Thomas

[Opager]

Bäckahästen: Hjärup är inte en del av Uppåkra. Det är minst 1,5 km mellan platserna.
I Hjärup har man hittat gårdar från olika tidsperioder under Järnåldern.

Opager

[Yngwe]

Thomas, jag kommenterade ditt inlägg i en egen tråd

[Bäckahästen]

Bäckahästen: Hjärup är inte en del av Uppåkra. Det är minst 1,5 km mellan platserna.
I Hjärup har man hittat gårdar från olika tidsperioder under Järnåldern.

Opager

Okej, mitt fel. Jag ber om ursäkt för det.

[Leif]

Hur har vi det med keramik?

Opager

Varierar. Det verkar hänga ihop med lertillgång i området. Finns det lera så har folk ordnat åtminstone hushållskeramiken på egen hand med lokala leror. Självklart har folk varit olika duktiga, och några har säkert varit så duktiga att de fått gå till olika gårdar i trakten och hjälpa till, andra har säkert specialiserat sig på finkeramik men överlag har man nog klarat det på den egna gården så länge råvaran funnits.

[Leif]

Jag tror inte att fattiga stackare skördade torrfuror på böndernas mark för att hugga tjärstickor och sälja dessa till bönderna. Fattiga stackare ägde knappast en yxa - och bönderna ville knappast betala för material taget i deras egen skog. Flickan med tjärstickorna levde långt senare.

Diskussionen om kollektivt och individuellt ägd mark är försummad i dagens arkeologi. Det Carl Thomas skriver tror jag kan vara giltigt från medeltid och frammåt, hur det var tidigare än så är _väldigt_ osäkert att sia om. Vi har få bevis för markägande, men väl vissa indikationer inte minst stensträngssystemen. Nu handlar stenstränssystemen dock mer om inägomark än de utmarker man bör ha hittat töre på. Å andra sidan, har man tillgång till en tall så kan man relativt enkelt hartsmätta delar av den genom att skala bark, kanske inte på stammen men väl på utvalda grenar. Det var ju så man ordnade fetved till fönster tidigare.

[Opager]

Tack för svaret Leif, om keramiken, och jag är säker på att du kan det här bättre än jag.

Har en fråga. Läste på Wiki att keramik bränns vid ca 600 grader för de mest enkla varianterna. Om man önskar mer exklusiva varianter krävs det högre temperaturer men detta är efter järnåldern? Tänker på glaseringar.

Detta borde betyda att man har hittat keramikugnar eller gropar i närheten av varje järnåldershus? Pratade med en keramik kunnig, icke-arkeolog, som sa att man brände keramik i gropar i jorden. Jag är osäker på om man fick upp temperaturerna tillräckligt högt och om det inte krävdes kunskap om att bygga mer komplexa ugnar än vad som krävdes för att baka bröd?

Opager