Troels
Så här utrycker sig dagens forskare och arkeologer som jobbar konkret med platsen (Uppsala):
Gamla Uppsala – större än sina myter
I Gamla Uppsala har myterna växt sig lika stora som Kungshögarna.
Här ska sveakungar ha härskat som menade att de var släkt med fruktbarhetsguden Frej.
Invid högarna, där Aun, Adils och Egil sägs vara begravda, lär man ha samlats vart nionde år till stora blotfester. Både djur och människor ska ha offrats till gudarnas ära.
Och Adam av Bremen menade på 1070-talet att platsen pryddes av ett gyllene tempel.
Men är det verkligen sant? Varje arkeologisk undersökning som äger rum i Gamla Uppsala för oss närmre verkligheten.
Den nyanserade bild som växer fram gör inte platsen mindre spännande. Tvärt om! Verkligheten överträffar myten.
Från tidig vendeltid (550 – 800 e. Kr) till 1100-talet var Gamla Uppsala en så kallad centralplats. Så kallas ett centrum som spelade stor roll ekonomiskt, socialt, politiskt och religiöst.
Till en centralplats knöts viktiga funktioner för de styrande i samhället. Här fanns möjlighet att hålla ting och utöva viktiga religiösa och rituella ceremonier. Här kunde man också hålla marknad, hit kom handelsmän och hantverkare.
En centralplats utgjorde en arena för eliten i samhället. Men platsen innebar också en stor ansamling av folk ur alla befolkningsgrupper i samhället, inte bara det högsta skiktet.
Gamla Uppsala i skriftliga källor
Att det här verkligen var fallet i Gamla Uppsala kan man läsa sig till i tidiga skriftliga källor, även om man ska förhålla sig kritiskt till dem.
Till exempel kallas Gamla Uppsala för ”kungasäte” i Ynglingatal och i Heimskringla berättas det att man höll ting här.
Adam av Bremen skildrar offerritualer och under medeltiden ägde Distinget rum här, en marknad som säkerligen har rötter långt bak i tiden.
Experterna bakom denna formulering:
http://www.arkeologigamlauppsala.se/Sv/ ... fault.aspx