En nyupptäckt handskrift, ”Gesta Wulinensis ecclesiae pontificum”

[fileoscar]

Alla brister i presentationen till trots så är min utgångspunkt fortfarande att Gesta Wulinensis i sig är genuin. Med det sagt råder det förstås - som andra också varit inne på - stor osäkerhet om vad som i Avicos berättelse är missförstått, felöversatt, tillrättalagt eller ren fiktion. I sammanhanget funderar jag också över hur gammal han blev. För att inte beskrivna händelser på 940-talet ska vara andrahandsuppgifter så behöver han ha blivit minst 70 - 80 år för att kunna ha präntat ner skriften på 990-talet.

Ett namn som i förstone kan kännas malplacerat är den Lubomir som framträder i avsnitt 5 och 6 av handskriftsbilagan i Rosborns bok. Men vid närmare eftertanke är kanske inte namnet i sig så märkligt. Frågan är var denne man skulle kunna ha sitt ursprung. Vid en slarvig läsning är det lätt att man kopplar det till ”Vilini” (= Wolin). Men att han hamnade där berodde ju på ett ingifte. Av avsnitt 5 framgår att Lubomir vänt tillbaka till färderneslandet med hela sitt lag. Och detta uppges vara ”Vileti” vilket inte kan tolkas som annat än området som behärskades av Veleti/Weltaba/wilzerna. Dit hörde inte Wolin.

I det wilziska förbund som senare uppstod ingick ranerna på Rügen. Vissa (Dick Harrisson till exempel) har t o m fått för sig att ranerna var att betrakta som wilzer, vilket dock är felaktigt. Hos wilzerna togs de viktiga besluten i konsensus vid särskilda rådslag där representanter för stammarnas övre skikt - inom ramen för den sociala hierarkin - respektive vissa åldermän deltog. Ranerna styrdes däremot av en kung/furste som var tillsatt genom arvsrätt. Vidare var de senare ett sjöfolk som inte stod vikingarna efter medan wilzerna - som jag uppfattat det - snarare var landkrabbor.

Såväl styrelseskick som sjövana var nog ett arv. Ranerna var nämligen sannolikt ett blandfolk mellan slaver och den del av de rugier (vilka var germaner) som stannade kvar när övriga rugier drog söderut under folkvandringen. Det kan också ha funnits gotiska inslag. För de namn som återfinns i listan över ranernas adel leder tanken till goterna: Dalemar, Dobromar, Dagomar, Gotan, Gotamar, Jaromar, Germar etc. Inte utan att en Lubomir skulle platsa i det gänget.

Men om förstatipset är att Lubomir tillhörde ranerna så finns det outsiders. För att ”venderna” skulle vara slaver är inte helt givet. Adam kallade dem vinuler som ett annat namn för vandaler (också germaner). Detta är ifrågasatt, men det finns forskare (tyske Helmut Schröcke är en sådan) som bestämt hävdar att venderna i grunden var ostvandaler. Vandalerna hade också mycket nära relationer med goterna och kända vandalnamn har likheter med dem på Rügen, såsom Wisumar (300-talet) och Gelimer (500-talet). Men även om nu venderna (som fanns mellan Elbe och Oder) skulle vara ostvandaler så syns det inte i namnsättningen generellt. Ett undantag är Lubemar (!) som härskade över obotriterna åren 1131 - 1160. Det finns förstås en viss och oklar koppling mellan obotriternas furstar och Rügen. Den kände Kruto - som valdes till härskare över obotriterna - ska till exempel stamma från Rügen och samma sägs på sina håll om Ratibor/Ratze.

Jag sätter därför en peng på att Lubomir - i den mån han fanns - hade sitt ursprung bland ranerna. Motbud?

PS Man kan också fundera över vilken stad som Lubomir skulle ha grundat och namnsatt efter sig själv. Den skulle alltså ligga väster om Vilini eller huvudstaden i Vileti (lite oklart vilket). Kan det månne ha varit Lubmin? DS

[Visi]

Vore fantastiskt om någon orkade göra ett person- och ortregister (namn plus avsnitt typ) för själva GW (slutet av Rosborns bok).

[AndreasOx]

https://www.pdfindexgenerator.com/features/ fungerar bra om man har en PDF-fil. Någon som har direktkontakt med Sven?

[fileoscar]

Tänk först, skriv sedan.

Så borde jag gjort apropå mitt långa inlägg tidigare idag. Resonemanget och sakfrågorna som sådana kan jag fortfarande stå för, men slutsatsen är nog tveksam.

Namnet Lubomir är inget typiskt vendiskt namn, men verkar däremot inte vara så ovanligt i sydslaviska länder som Tjeckien och Bulgarien. Så glöm ranerna och deras germanska koppling just denna gång.

Ursäkta att jag belastade forumet onödigtvis!

[Främmestad]

Alla brister i presentationen till trots så är min utgångspunkt fortfarande att Gesta Wulinensis i sig är genuin. Med det sagt råder det förstås - som andra också varit inne på - stor osäkerhet om vad som i Avicos berättelse är missförstått, felöversatt, tillrättalagt eller ren fiktion. I sammanhanget funderar jag också över hur gammal han blev. För att inte beskrivna händelser på 940-talet ska vara andrahandsuppgifter så behöver han ha blivit minst 70 - 80 år för att kunna ha präntat ner skriften på 990-talet.

Man kan väl utgå från att Avico som Wagos kaplan var yngre, och det går att uppskatta Wagos ålder någorlunda. Han blev troligen biskop 973 (andra källor 983). Hans syster gifte sig med Mistivoj och fick Hodica som fortfarande gick att gifta bort när hennes bror Mistislaw kom till makten 990/995. Den andra kända systern gifte sig ca 962 med Knut/Harald (om GW stämmer). Min uppskattning är att Wago var född tidigast 930. I så fall var han ovanligt gammal när han blev biskop. Troligen var han född senare. Om hans assistent och efterföljare Avico var yngre kan han inte ha upplevt 940-talet medvetet.

[Yngwe]

Tänk först, skriv sedan.

Så borde jag gjort apropå mitt långa inlägg tidigare idag. Resonemanget och sakfrågorna som sådana kan jag fortfarande stå för, men slutsatsen är nog tveksam.

Namnet Lubomir är inget typiskt vendiskt namn, men verkar däremot inte vara så ovanligt i sydalaviska länder som Tjeckien och Bulgarien. Så glöm ranerna och deras germanska koppling just denna gång.

Ursäkta att jag belastade forumet onödigtvis!

Det är väl bilden av ett bra forum, man läser, tänker, undrar, och framför sen sina funderingar. Ibland kommer någon på nåt som inte kan stämma, ibland kommer man på det själv!

[Historikus]

Søllested-graven på Fyn

Søllested er nævnt år 1175 som »Syeluerstate«. I kong Valdemars Jordebog af 1231 nævnes ligeledes Søllested som ”Syaluærstath er 30 Mark Guld værd”.

I Søllested - beliggende på Sydvestfyn - blev der år 1861 fundet en kammergrav. Graven indeholdt bl.a. to mankestole med forgyldte bronzebeslag, et par bidsler, seletøj og jernkæder til et vognspand, rester af bordtøj, en ske af horn og en kam. Gravlæggelsen fulgte hedensk tradition. Graven har været dækket af en høj og dateres til anden halvdel af 900-årene. Der har uden tvivl været tale om en højtstående person, som har levet omtrent samtidig med kongerne i Jelling.

Den gravlagte person er historisk sat i forbindelse med dronning Asfrid, Odinkars datter, der var gift med kong Gnupa. Gravens datering passer meget godt med, at Asfrid overlevede både sin mand Gnupa og sin søn Sigtrygg.

Men i henhold til GW var det Harold, der i tiden før år 943 var konge af Fyn? Hvordan stemmer det?

Flere tidlige runesten på Fyn:
Ikke langt fra Søllested er der fundet hele 4 runesten i Båg Herred, der strækker sig mellem øen Bågø og næsset Agernæs på Fyn. Helnæs-stenen og Flemløse-sten 1 + 2, samt Avnslev-stenen, nævner personen "Roulf (HrōulfR), næsboernes? {nuRa} "goði". Stenene dateres bredt til 700-tallet eller 800-tallet - dvs. tidlig vikingetid. Roulf har været stormand - indenfor denne periode - på Fyn.

Mankestol.jpg (29.43 KiB) Visad 6153 gånger

[Främmestad]

Historien om Mscigniewa och hennes son Erik Tokesson skulle kunna fungera, förutsatt att Odinkarssläkten och Erikssläkten (Hårek/Horik) är lierade. I nedanstående scenario är Asfrid från Hedeby syster till en Erik.
Eriks dotter g m Mistivoj får Tova (g m Harald Blåtand), Mscigniewa och Pribignew (Mistislaw och Hodica är yngre och har troligen en annan mor, vilket förklarar varför källan nämner Pribignew istf Mistislaw; ett namn som Mistislav f ö ger till sin son, även kallad Udo). Mscigniewa gifter sig med Toke Normandie/Fyn och får Erik och kanske Tova.

I sagan har Strut-Harald en dotter som heter Tova och är gift med Sigurd Kåpa. Hans son Sigvalde ska ha varit gift med en polsk kungadotter som hette Astrid. Med det namnet skulle det vara troligare med en obodritdotter.

Sedan har vi Olof Skötkonungs drottning Estrid av obodriterna. Hon är troligen dotter till Mistislaw.

Dessutom bör det finnas en förbindelse mellan Selibur av den obodritiska stammen wagrier/Oldenburg och Hedeby, för sonens namn (Sederich) sägs motsvara Sigtrygg. Han blev f ö uppfostrad av/var gisslan hos Hermann Billung och gifte sig med en släkting till honom, som hette Weldrud.

[Historikus]

En gennemgang af runeindskrifterne fra før og efter Gormslægtens bosættelse i Jelling, har påvist indtil flere fyrster, høvdinge, stormænd eller markgrever. Der er således her tale om rigtige figurer, der engang har levet i vikingetid.

Gesta’s omtale af Gorms brødre Harold og Knut er mere problemfyldt. Bogens forfatter(e) verificerer Harold gennem Dudo af St. Quentin’s krønike (ca. år 1025), der ikke er særlig pålidelig. Bedre bliver det ikke med personen Knut der i GW tilpasses forskelligt - og kaldes for henholdsvis Knupa, Knoba, Knup & Knob. Denne »Knut« nævnes som far til kong Sigtrygg, nævnt på runestenene DR2 og DR4.

Men runestenene nævner kongen Gnupa som far til Sigtrygg - og hvor blev Gnupa’s bror Gurd af? (Adam af Bremen ca. år 1070). Gurd nævnes i Lundeårbøgerne som død mellem år 914-916. Kong Sigtrygg bliver ifølge GW efterfølgende dræbt af Gorm’s fiktive bror Harold - bror til Knut, som i virkeligheden er kongen Gnupa.

Hertil komme de opdigtede personer Palmairslau fra Fyn, hans søn Tukki Normandie - og dennes søn Erik - som heller ikke kan verificeres og må være fiktionsfigurer. Palmairslau skulle ifølge GW have deltaget i et slag ved ’Cenn Fuait’ år 917 i Irland, der blev ledet af barnebarnet til Uí Ímar - Sihtric Cáech. Ifølge GW skulle Palmairslau personligt have dræbt Ugaire søn af Ailill, konge af Laigin, men denne information dokumenteres ikke af de Irske Annaler. Sihtric Cáech genindtog efter 15 år styret i Dublin.

Ifølge Saxo (1100-tallet) og de norrøne sagaer havde Gorm en søn Knud der blev dræbt i Dublin i Irland. Kun Olav Trygvesons saga har navnet Knud Danaast. GW beretter, at Knud døde under et stort slag i Dublin året 962.

I året 960 var Amlaíb (Oláfr) Cuarán konge i Dublin. Hans fætter (kusin) - Sitriuc Cam(án) - forsøgte dette år at overtage byen men blev fordrevet. Igen to år senere (962) forsøgte Sitriuc Cam(án) sig igen men måtte flygte til sine skibe. Problemet her er, at de ellers meget informative Irske Annaler intet rapporterer om en flåde ledet af ’daner’ der skulle belejre Dublin.

Gorms brødre Harold og Knut samt Tukki Normandie og dennes søn Erik finder jeg er fiktionsfigurer, på lige fod med Knud Danaast og dennes søn Guld-Harald - hvor kun Knud er påvist af Saxo og i Olav Trygvesons saga. Danske kritikere bedømmer generelt Knud Danaast og Guld-Harald - som opdigtede.

Generelt synes den del af tiden omkring Jelling-dynastiet at være sammenskrevet i GW i nyere tid af person(er), med adgang til en del af de allerede kendte kilder. Processen kan være sket ad flere tempi - dog med en sidste tilretning af forfatterne bag bogen, for at opnå den ønskede kontekst. Påpegede fejl i teksterne og forfatterens egne udredninger viser dette.

[Mio Nielsen]

Historikus, du er noget tvetydig flere steder. Hvis jeg forstår dine sidste linier korrekt, så retter du en temmelig alvorlig anklage mod "forfatteren" til "bogen", og når man gør det, så skal man jo vide, hvad man vil sige og sige det, sådan at det kan forstås.
Allerede de to ord jeg har sat i anførselstegn er jo lidt uklare, da du kan tænke på forfatteren til Gesta... eller på Sven, som forfatter af bogen om Gesta...
Din allersidste linie er ganske vist temmelig alvorlig, men også uden navns nævnelse. Måske er denne uklarhed villet.
Højere oppe skriver du: Hertil kommer de opdigtede personer... hvorefter du forklarer at disse opdigtede personer ikke kan verificeres og må være fiktion.
Kan du se, hvad jeg mener: Du begynder med at skrive, som en kendsgerning, at det er digt, og så fortsætter du med at skrive,... at det er digt. Men kære Historikus, det kan ikke verificeres at jeg sidder i mit værelse og skriver dette, men derfor er det jo ikke nødvendigvis løgn.
Endvidere: Hvis en bog virkelig bringer helt nye oplysninger, så vil de hyppigt være uverificerbare. Måske for altid.