fileoscar skrev: ↑16 januari 2024, 13:35
Med ledning av namnet skulle man ju kunna tro att
Gesta Wulinensis (GW) har någon form av utgångspunkt i Wolin. Troligen finns det kopplingar till den staden längre fram i det tredelade samlingsverket, men den första (om 900-talet) verkar vara helt inriktad på Harald Blåtand och andra daner.
Så ser det åtminstone ut när jag försökt samla ihop hittills översatta GW utifrån dels den s.k. handskriftsbilagan i Rosborns bok; dels via alla de artiklar densamme släppt ifrån sig på sistone. Inte minst i artiklarna trummar Rosborn ut vissa påståenden som om de vore självklarheter. Exempel:
- Med Jumne avses Wolin
- Jomsborg låg öster om Wolin
- Harald är begraven i Wiejkowo
Eftersom han samtidigt varvar texten med citat ur GW kan läsaren invaggas i tron att påståendena har stöd i den krönikan. Har de det då? Ja, låt oss testa det på det material som hittills förts i ljuset:
Adam av Bremen beskriver Jumne som den största av Europas städer, men faktum är att GW inte nämner Jumne som en stad över huvud taget. Istället framstår det som en ö - “Kung Harald, med kännedom om Hakons flottas avgång till ön Jumne”. Rimligen är då Jumne en variation på den ö Jumno som GW också berättar om. På andra ställen behandlar GW platsen som ett “land” - “...”där förberedde han en expedition till Jvmnes land för att där byta ut sitt krigsbyte mot nya soldater, slavar, salt och vapen.” (citaten från “Kriget mellan Harald Blåtand och Otto II”).
Med ledning av artikeln “Slaget vid Cidini” så var ön i fråga inte Wolin: “Nyheten om danskarnas ankomst spreds genom städer, men ingen av Wuloinprinsarna vågade attackera ön med sina trupper.” Rosborn har här anmärkt att ön avsåg Jomsborg, vilket bara är korrekt i den mening att fästningen Jomsborg uppenbarligen var uppförd på ön Jumne/Jumno. Jämför “...förstärkningar från vårt land Jumne och fästet Jomniburch tillhörande vårt biskopsråd i Starim grodzie”.
I artiklarna återkommer Rosborn gång på gång till ett stycke ur GW, som redan fanns med i handskriftsbilagan: “Under Herrens år 953 ingick kung Konut ett förbund med Lubomir, härskare över Vilini, och hjälpte honom att krossa upproret som uppstått mot bröderna från Jorvik vilka bar Herrens ord bland hedningar. Lubomir belönade generöst sin välgörare och tillät dennes lag att bygga det befästa lägret på Jumno-halvön”. Med Vilini avses Wolin.
Däremot nämner Rosborn inte åter det som föregick den texten i handskriftsbilagan, nämligen “Vid den tiden gick ovannämnde Tuka på order av kung Gurmd till huvudstaden i landet Vileti för att välja krigare till Konuts lag….Anledningen till Tukis uppdrag var att Konuts lag återvände till slaverna. En av dem med namnet Lubomir, som hade tjänat kung Knut sedan barndomen, vände tillbaka till sina fäders land med rikedom och tog hela laget med sig.”
Det mesta tyder på att texten ska tolkas som att Lubomir och hans soldater kom från Vileti (även om Lubomir sedan tog sig en hustru från Vilini/Wolin). Och med Vileti avses med största sannolikhet området för de wilziska stammarna, vilka även gick under samlingsbegreppet Veleti. Att soldaterna kom därifrån stämmer väl på så sätt att danerna av tradition var allierade med wilzerna. Staden Wolin låg inte inom wilzernas område. Vilken som var deras huvudstad framgår inte, men det skulle kunna handla om Rethra (vars verkliga plats aldrig kunnat klarläggas) eller Demmin. I sin bok skriver Rosborn “Uppenbarligen har Knut haft många värvade slaviska soldater från Pommern i sin här”, vilket är en felaktig beskrivning för förhållandena under aktuell tid. Det wilziska området blev “pommerskt” (under tvång) först på 1100-talet.
I sammanhanget förtjänar också följande GW-stycke att nämnas: “Jarl Hakan fördrevs från Jumne men fann genast skydd hos Lubomirs söner i ett fäste på sydvästra sidan av ön Vilini. Det var ett fäste från vilket de bevakade kanalen som leder från havet till den stora sjön som vattnet i Svodrafloden (floden Oder) rann ut i.” Fästet i fråga borde kunna härledas till trakten kring floden Swine - en av Oders tre utlopp.
Att ön Wolin - med staden Wolin - inte var densamma som ön Jumne framgår av GW-citatet ovan. Om GW visar sig vara genuin så får det vidare anses ha skett ett genombrott i de diskussioner om placeringen av Jumne/Jomsborg, som förekommit i forskarkretsar under ca 500 år med särskild intensitet under 1800-talet. För nu blir det plötsligt klarlagt att Jumne/Jomsborg låg inom Aldinburgs biskopsdöme (jfr “...biskopsråd i Starim grodzie” i citatet ovan), vilket Wolin aldrig tillhört.
Kan då Jomsborg ha legat öster om Wolin som Rosborn påstår? Nej - det han citerar från GW i “Kriget mellan Harald Blåtand och Otto II” tyder inte på det: “Kung Harald skulle från denna dag bli den nådige kejsarens vän och vasall och genom dennes utnämning, som skulle gå i arv, vara kung för alla danskar som bekände den heliga kristna tron i det område som sträckte sig från Tenermark på gränsen mot kejsardömet, och sedan norrut till Norregicumshavet och österut genom öarna till den näst sista ön Scon där gränsen mot Sveonami (sveonerna) låg och sedan till den sista ön lumn som gränsade till Liuilnis land.”
Teoretiskt skulle ön Iumn kunna varit belägen öster om Wolin (Liuilnis land), men det faller bland annat på det nämnda - att Iumn/Jumne låg inom Aldinburgs biskopsdöme. Och Wolin befanns minst fem mil öster om biskopsdömets östliga gräns vid floden Peene.
Slutligen - är Harald begraven i Wiejkowo om man får tro GW? Innan jag svarar på det så vill jag lyfta fram två citat som väl visar Rosborns bevisföring:
“Att biskopsstiftet Aldinburg tillhörde den danska besittningen i Wollinområdet, det
vill säga Jumne, framgår också av den guldplatta som lagts ner i Harald Blåtands grav i Wiejkowo i detta område.” (Ur “Kriget mellan Harald Blåtand och Otto II”)
“På Harald Blåtands guldplatta anges Jumne som den plats där kungen dog” (Ur “Vikingakungens guldskatt”, sid 283).
Återigen. Jumne är inte lika med Wolin. Biskopsdömet Aldinburg har aldrig tillhört Jumne - det är ju omvänt. Vidare är det taget ur luften att texten på guldplattan skulle visa på platsen för var kungen dog.
Det vi med någorlunda säkerhet vet utifrån krönikorna är att Harald dog i Jumne. GW meddelar bara (handskriftsbilagan, avsnitt 16) att “På grund av biskop Wago, som åtföljde kungen, och av kungen själv och ärkebiskopen Aethalbert, byggdes Guds tempel i hjärtat av detta hedniska land”. Vidare (handskriftsbilagan, avsnitt 19) att “Där begravdes han i kapellet i kyrkan som han grundat, bredvid biskopen Wago”.
Om nu liket aldrig fördes till Roskilde (som Adam menade) så får vi tro att det begravdes nära platsen för dödstillfället. Graven skulle kunna ha etablerats i en lokal kyrka, vilken skyddats av fästningen Jomsborg såsom Rosborn spekulerar. Problemet är att Jumne och Jomsborg var lokaliserade många mil från Wiejkowo. Så nej, Harald ligger inte vid kyrkan i Wiejkowo om man ska följa GW.
Sammanfattningsvis har Rosborn säkert skäl för sina tre återkommande påståenden ovan. Sannolikt baseras de på en uppfattning han haft i många år vilken sedan förstärkts med hela storyn kring Sielskifamiljen inklusive vad 1800-talsprästen skrivit i sin dagbok. Men han har inget stöd för någon av dem utifrån presenterade delar av GW.
Man borde kunna ställa innehållet i GW mot det i prästens dagbok och finner då två situationer:
Om GW är ett falsarium så har prästens dagbok inget som helst värde.
Om GW är äkta vara så måste den ha företräde gentemot dagboken.
