Valsgärde

[Yngwe]

Återigen, ja, det är förvånande att det sydnorska båtgravskicket inte lämnat mer spår i den svenska västkustens gravmaterial. Samtidigt så är det svenska gravmaterialet tillräckligt stort för att det är osannolikt att vi kommer upptäcka en hittills okänd gravtradition i tex Bohuslän. Självklart kan vi mycket väl komma att hitta båtgravar i Bohuslän eller Halland i framtiden, men om de utgjorde en varaktig tradition i området borde exempel redan ha påträffats.

Men det där är ju inte sant. Det är väl närmast allmänt bekant att de västsvenska institutionerna haft fokus på annat än järnålder, vilket givetvis har sin inverkan. Dessutom är stora delar av Bohuslän idag glesbygd, och med andra ord inte alls så exploaterat som delar av Uppland, eller området kring Viken på norska sidan.

Det finns som exempel drösvis med högar som är oundersökta och som mycket väl skulle kunna följa den i Norge kända traditionen. Som du säger är andelen båtgravar förhållandevis få, så det går inte att säga att ens en genomsnittlig undersökningsgrad skulle lyckas pricka just båtgravarna. Det är ju också som du tillstått så att en stor andel, i Sverige och Norge, varit helt okända innan utgrävning, vilket gör klart att det inte går att bedömma det totala antalet utifrån vår kunskap idag. Man kan notera att den första båtgraven i Östfold upptäcktes av en slump (motorvägsbygge) 2009-2007. Dom andra i Östfold är skeppsgravar.

Att det då skulle vara otroligt eller förvånande att man skulle göra ett eller några båtgravsfynd i Bohuslän är då ett märkligt uttalande.

[Bäckahästen]

På en wikipediasida står det så här.

Valsgärde

Fynd från en av gravarna. Krigargraven innehöll bland annat en duvhök, ett välkänt furstligt attribut. Den cirkelrunda skivan bakom hjälmen visar hur den sköld som sköldbeslagen suttit på kan ha sett ut.
Valsgärde är en gård vid Fyrisån, ca 3 km norr om Gamla Uppsala, känd från 1541 ('Valdzgierde').[1]


Valsgärde båtgravfält

En av hjälmarna.
Gården och dess namn har ingen karaktär av stormannagård, snarare kan den ha uppstått på medeltiden på ett område vars äldre ursprung fallit i glömska.



Innehåll
Gravfältet Valsgärde
Grav 5
Grav 6
Grav 7
Grav 8
Grav 13
Boplatsen
Referenser
Externa länkar
Gravfältet Valsgärde Redigera

Gravfält från Vendeltiden ligger nedanför Valsgärde Gård och var använt under mer än 300 år. Den första båtgraven är från 600-talet och de sista gravarna är från kristen tid på 1000-talet. Sedan glömdes gravarna bort.

Sedan man vid olika tillfällen råkat påträffat fynd i anslutning till gården utförde man 1926 en besiktning av området, och fann då ett flertal långsmala försänkningar i kullen där gården var belägen, vilka tydde på att här fanns båtgravar av samma slag som de tidigare påträffats i Vendel.

Från 1928 fram till mitten av 1950-talet utförde arkeologiska institutionen vid Uppsala universitet årligen återkommande undersökningar här, varvid gravfältet totalundersöktes. Totalt omfattade gravfältet ett 80-tal gravar, av vilka de äldsta gravarna var obrända lik i kistor. Ett 60-tal gravar var enkla brandgravar, och de yngsta kristna kistbegravningar. Mest uppmärksamhet tilldrog sig dock de femton båtgravarna. Alla kroppar i båtgravarna var män.[2]

Särskilt fem av dem utmärkte sig:

Grav 5 Redigera
Rymde en klinkbyggd båt, 11,7 meter lång med omkring 425 järnnitar. Den hade plats för 4-5 par roddare. Den begravde låg mitt i båten på ett mjukt underlag och hade troligen en mantel över sig. På sin vänstra sida hade han ett svärd och två scramasaxar samt en glasbägare. I bältet fanns även en kniv. En sköld låg över honom och ytterligare två fanns lutade mot båtens reling. Vid ena kanten av båten fanns ett kastspjut. Tre betsel låg vid mannens fötter, därintill en stekgaffel. 18 pilar, troligen samlade i ett koger hade troligen sällskap av en pilbåge.[2]

Vid båtens ena sida fanns en kittel med upphägningsanordning, en eldbock samt en yxa och en sax. Intill kitteln fanns resterna av vad som bör ha varit hans proviant, nötköttsdelar, en och en halv gris, lite hästkött samt möjligen rester av grågås. Norr om båten låg två hela hästkroppar och en ko begravda och söder om båten fanns fyra hundar begravda.[2]

Graven dateras till 700-talet.[3]

Grav 6 Redigera
Rymde en klinkbyggd båt av granträ, omkring 10 meter lång med omkring 350 järnnitar. Den hade plats för 4-5 par roddare. Den begravde låg på en bädd av fjädrar i båtens akter. På sin vänstra sida hade han två svärd, en scramasax, två glasbägare, och på sin högra sida ytterligare en scramasax. Kroppen och utrustningen förefaller ha varit täckt av någon slags täcken.[2]

Mot relingen fanns stod sköldar lutade. Över sköldarna fanns rester av textilier och mattor av näver, som tolkats som ett tält. Vid den dödes fötter låg två betsel samt två buntar med pilar. Vidare fanns en verktygskista, en kittel med upphängning, grytgaffel och stekspett, en glasskål, spelbräde med spelbrickor, ett svärdgehäng och två bälten, ett spjut, ett skrin, en hjälm samt därtill en häst och 2-3 hundar. Utanför båten låg en häst och en oxe.[2]

Graven dateras till omkring 750.[4]

Grav 7 Redigera
Rymde en klinkbyggd båt av eketrä, 8,5 meter låg, sammanfogad med ca 520 nitar. Den hade plats för 3-4 par roddare. Den begravde låg i båtens akter i en vagnskorg på ett fjäderbolster med en kudde. Till vänster om honom låg ett svärd och en scramasax och till höger ännu ett svärd med gehäng och en scramasax samt ett koger med pilar. Över kroppen låg tre sköldar. En dryckesbägare i trä och ett dryckeshorn låg till vänster om honom samt två mindre dryckeshorn längre bak i skeppet. Norr om kroppen låg en hjälm, möjligen ursprungligen förvarad i en korg eller kista. Sydväst om den döde mot förskeppet låg en yxa, en ullsax, en tåg och ett hundkoppel, samt ytterligare småsaker i ett skrin med lås och nyckel, samt ytterligare småsaker som kammar och träskålar. I ett läderfodral nära hans bälte fanns en pincett, eldstål och reservbrodd. Tillsammans med rester efter djur fanns ytterligare två samlingar av pilar, spelbrickor med bräde och tärningar. I båten låg även en lans.[2]

I förskeppet låg kökutrustningen med spett, stekpanna, kittel med upphängningsanording, stekspett, grytgaffel och tre träämbar. Bland provianten fanns ben efter nöt, svin, får, gås och gädda. I graven hittade även ben av orre, fjälluggla och and. Även hasselnötter påträffades bland provianten. Vid förstäven låg dessutom en ko, fyra hästar (3 hingstar och en vallack) och en gris begravda hela. Hästarna var alla fullt betslade och försedda med broddar, en var även sadlad.[2]

Graven dateras till omkring 675.[5]

Grav 8 Redigera
Rymde en klinkbyggd båt huvudsakligen av granvirke, 9 meter lång och med omkring 440 nitar. De hade plats för 4-5 roddare. Den begravde var placerad på en bolsterbädd med kudde och täcke. Två sköldar täckte hans ben. Under sköldarna återfanns två skrin, det ena med rustningsdelar, det andra med olika småredskap. Två buntar pilar låg även under den ena skölden. En hjälm var också placerad vid fotändan. Vid sin vänstra sidan hade den döde en glasbägare, framför fotändan ytterligare två dryckeskärl samt minst fem träskålar. Här fanns även en verktygslåda med bryne, kniv, ullsax, kam, eldstål, pincett, järntråd och harts. I båtens förände fanns ett spelbräde, spelbrickor och ett skrin. Här fanns även en kittel med upphängning och en grytgaffel. I förskeppet fanns även en hund med koppel. Två broddade hästar, dock endast den ena betslad, låg utanför ena sidan, och framför förskeppet en ko.[2]

Graven dateras till cirka 625-650.[6]

Grav 13 Redigera
Rymde en klinkbyggd båt, 9,8 meter lång. Den döde hade placerats något akter om båtens mitt. Den döde och en stor del av utrustningen täcktes av 4 kvadratmeter stort gulgrönt filtliknande material, rester av någon slags textil. En orangegul pärla hörde möjligen till dräkten. På hans kropp låg en fibula av brons med inläggningar av emalj. En sköld låg ovanför hans huvud, i båtens akter fanns ännu en sköld. På hans vänstra sidan låg ett svärd med stora delar av träslidan bevarad. Två buntar pilar låg nära båtens mitt. I båtens för fanns ett betsel med emaljinläggningar samt en verktygslåda med ullsax, hammare samt oanvända hästbroddar. Här fanns även rester av proviant med ben av fisk, fågel, får och nöt samt spelbrickor. I rad utanför båten låg tre hästa, alla broddade och två med grimmor.[2]

Graven dateras till 800-talet.[3]

Boplatsen Redigera
Järnåldersboplatsen i Valsgärde grävdes ut av arkeologiska institutionen i Uppsala 1994-96.


Fynd från gravarna.



Fynd från gravarna.



Fynd från gravarna.



Fynd från gravarna.



Fynd från gravarna.



Svärdfäste med filigransinläggning.

Referenser Redigera

^ Det medeltida Sverige 1:2 Tiundaland
^ [a b c d e f g h i] Vendeltid - Gravgåvorna i Valsgärde, Agneta Lundström
^ [a b] Vendeltid - Vendeltidens ABC, Jan Peder Lamm (efter Schönbäck 1956)
^ Vendeltid - Vendeltidens ABC, Jan Peder Lamm (efter Arwidsson 1942)
^ Vendeltid - Vendeltidens ABC, Jan Peder Lamm (efter Greta Arwidsson 1977)
^ Vendeltid - Vendeltidens ABC, Jan Peder Lamm (efter Greta Arwidsson 1954)
Externa länkar Redigera

Artikel om Gravfältet Valsgärde
Allan Fridell: Den första båtgraven vid Valsgärde i Gamla Uppsala socken. Fornvännen 1930.
Bengt Schönbäck: De vikingatida båtgravarna vid Valsgärde - relativ kronologi. Fornvännen 2002.
FMIS: Uppsala 209:1

Läs på ett annat språk

[Bäckahästen]

Jag har lyckats hitta denna artikel om dateringar av gravarna i Valsgärde.
http://samla.raa.se/xmlui/bitstream/han ... 02_001.pdf

[AndreasE]

Men det där är ju inte sant. Det är väl närmast allmänt bekant att de västsvenska institutionerna haft fokus på annat än järnålder, vilket givetvis har sin inverkan. Dessutom är stora delar av Bohuslän idag glesbygd, och med andra ord inte alls så exploaterat som delar av Uppland, eller området kring Viken på norska sidan.

Det finns som exempel drösvis med högar som är oundersökta och som mycket väl skulle kunna följa den i Norge kända traditionen. Som du säger är andelen båtgravar förhållandevis få, så det går inte att säga att ens en genomsnittlig undersökningsgrad skulle lyckas pricka just båtgravarna. Det är ju också som du tillstått så att en stor andel, i Sverige och Norge, varit helt okända innan utgrävning, vilket gör klart att det inte går att bedömma det totala antalet utifrån vår kunskap idag. Man kan notera att den första båtgraven i Östfold upptäcktes av en slump (motorvägsbygge) 2009-2007. Dom andra i Östfold är skeppsgravar.

Att det då skulle vara otroligt eller förvånande att man skulle göra ett eller några båtgravsfynd i Bohuslän är då ett märkligt uttalande.

För det första så har jag inte sagt att det skulle vara otroligt eller förvånande om man skulle göra några båtgravsfynd i Bohuslän. Till och med i det inlägg du precis citerade. Vad jag har sagt är att framtida fynd knappast lär förändra den övergripande spridningsbilden i Sverige.

För det andra har institutionen i Göteborg förvisso en viss profilering mot stenålder, men det är knappast avgörande. Åtminstone Vendel, Ultuna, GU, och Badelunda upptäcktes vid slumpmässiga jordarbeten. Och inga av båtgravfälten ligger i särskilt starkt exploaterade områden. Närmast är väl GU och Ultuna i Uppsalas utkant och Badelunda i närheten av Västerås. De andra ligger alla i ren landsbygd. Däremot ligger de flera ganska oförvånande vid bebyggelse (Vedel och GU vid kyrkor, Ultuna vid en gammal kungsgård). Eventuella båtgravar i Bohuslän torde ha en liknande spridning, om man nu inte föreställer sig att de skulle ha placerats helt skild från bebyggelsen.

Om nu Östfold bara har en båtgrav verkar det ju inte varit en särskilt spridd tradition där heller.

[anganatyr]

Jag har lyckats hitta denna artikel om dateringar av gravarna i Valsgärde.
http://samla.raa.se/xmlui/bitstream/han ... 02_001.pdf

Tack för den intressanta länken! Jag har för mig att jag läst artikeln förut, men att jag har glömt bort den. Då får vi nu följande dateringar på båtgravarna;


Valsgärde 1
1000-1050

Valsgärde 2
892-900 (innehåller arabiskt mynt präglat år 892).

Valsgärde 3
900-talet

Valsgärde 4
ca 950

Valsgärde 5
700-talet

Valsgärde 6
ca 750

Valsgärde 7
ca 675

Valsgärde 8
625-650

Valsgärde 9
1000-talet (innehåller tyskt mynt från 1020).

Valsgärde 10
950-1000 (innehåller mynt från Hedeby från mellan 950-1000).

Valsgärde 11
1000-talet

Valsgärde 12
952-1000 (innehåller arabiskt mynt präglat år 952).

Valsgärde 13
800-talet

Valsgärde 14
ca 800 e.Kr.

Valsgärde 15
900-talet

[anganatyr]

Vad jag kom ihåg så skrev John Ljungqvist tillbaka dateringen på en av båtgravarna till 500-talet (AndreasE och jag hade en diskussion om detta i en annan tråd som jag inte kom ihåg vilken tråd det var). Är det någon som vet mer om detta?

[anganatyr]

Tänkte bara lägga in en länk till modellen av Valsgärde 2 som Carl Thomas letade rätt på.
Modell av Valsgärde 2

[anganatyr]

Om vi lägger ihop de båda listorna så blir resultatet det följande;


Valsgärde 1 (1000-1050)

Båten var ca 8 m lång och hade en bredd på omkring 1,4 m. Ett träfragment av båten på ca 45 cm av kölen/förstäven hade bevarats. Materialet i detta fragment har varit barrträd. Båten har sammanfogats av ca 500 nitar och spikar. Borden har haft en tjocklek på ca 1,5 cm eftersom nitarna som sammanfogar två bord har en längd på ca 3 cm mellan huvud och bricka.

Den första båtgraven vid Valsgärde i Gamla Uppsala socken, Allan Fridell (i Fornvännen 25, 1930).

Olsén, Pär. 1945. Die Saxe von Valsgärde 1. (Acta Musei Antiquitatum Septentrionalium, Regiae Universitatis Upsaliensis, Valsgärdestudien).


Valsgärde 2 (892-900, innehåller arabiskt mynt präglat år 892)

Den klinkerbyggda båten i graven var 9,15 m lång och 1,95 m bred.

Båtgraven nr 2 vid Valsgärde, Gamla Uppsala, M. Dyfverman (Rig 12 Stockholm).
Modell av Valsgärde 2


Valsgärde 3 (900-talet)
Ej publicerad?


Valsgärde 4 (ca 950)

I graven återfanns en klinkerbyggd båt med en längd på ca 7,95 m och en bredd på ca 1,9 m. Höjden mittskepps var ca 0,55 m (frånsett eventuell "falsk köl") . För att sammanfoga båten har ca 300 nitar och spikar använts. Den var avsedd för 3-4 par roddare. Båten har haft ett ca 20 cm brett bottenbord. Detta bottenbord har varit fäst vid förstäven på ett mycket speciellt sätt. på var sida om bottenbord och förstäv finns en avlång järnbricka som det går fem stycken nitar genom. Om båten haft en "falsk köl" under bottenbordet gick ej att få klarhet i. På toppen av förstäven hade en järnring trätts. Järnringen hade två små järnkläppar (tydligen enkla Torshammare) som hittades tätt under markytan, just där stäven var. Denna ring med Torshammare har troligen varit en form av skyddsamulett för båten. På var sida har funnits fem bord, med nitnaglar på ett inbördes avstånd på ca 20 cm. Reinhold Odencrants beskriver båten på följande vis;

Farkosten synes vara byggd med särskild tanke på att bliva lätt och grundgående och den breda bottenplankan bör, om köl saknats, hava varit lämplig vid transport över land mellan olika vatten eller förbi forsar.

Odencrants, Reinhold. 1933. Båtgrav nr 4 vid Valsgärde, (Upplands fornminnesförenings tidskrift 43).


Valsgärde 5 (700-talet)

Finns en mycket kortfattad beskrivning i Vendeltid utgiven av Statens historiska museum, 1980. Se nedan;

Båten var klinkbyggd (ca 425 nitar) och ca 11,70 m lång. Den hade plats för 4-5 par roddare. Den döde låg i mittten av båten på ett mjukt underlag och hade sannolikt en mantel bredd över sig. Till vänster om sig hade han sitt svärd och två huggknivar och dessutom en glasbägare som låg vid svärdsfästet. En sköld låg över den döde och ytterligare två stod lutade mot båtens relingar. Hjälmen låg nedanför fötterna tillsammans med pilar.
Vid ena kanten av båten låg en s k angon - en hullingförsedd spjutspets, ett ålderdomligt och sällsynt föremål. Tre betsel låg nedanför mannens fötter, varav ett har förgyllda bronsbeslag, och strax därintill låg en trekloig gaffel.
En järnkittel låg vid ena båtkanten och den tillhörande järnkedjan för upphängningen påträffades i mitten av båten. Strax intill kitteln låg en eldbock och en järnyxa. Provianten, som hade lagts nära kitteln, bestod av delar av nötkreatur, ett och ett halvt svin, ett hästben samt eventuellt en grågås. Norr om båten låg ben efter två hästar och ett nötkreatur och söder om båten låg ben efter fyra hundar

UTRUSTNINGSLISTA

Vapen
1 hjälm
3 sköldar
1 svärd
2 huggknivar
1 angon
18 pilspetsar
1 kniv
1 bälte
2 svärdsgehäng eller bälten

För mat och dryck
1 glasbägare
1 järnkittel
1 skärding
1 halskar
1 eldbock

För häst och hund
3 betsel
1 dragkrok
4 broddar
3 hundkoppel

Till båten?
järnspiraler

Djur
4 hundar
2 hästar
minst 1 nötkreatur
1½ svin
½ får
grågås?

Verktyg
1 yxa
1 sax

Malmer, Anita. 1998. The textile fragments in boat-grave 5, Valsgärde, Old Uppsala parish, Uppland.

Lorentzon, M. 1997. Filt eller mantel? Analys av textilfragment från båtgrav 5 i Valsgärde. (i CD-uppsatser i laborativ arkeologi 96/97, del 2, Archaeological Research Laboratory, Stockholm University).


Valsgärde 6 (ca 750)

Rymde en klinkbyggd båt av granträ, omkring 10 meter lång med omkring 360 järnnitar. Den hade plats för 4-5 par roddare. Den begravde låg på en bädd av fjädrar i båtens akter. På sin vänstra sida hade han två svärd, en scramasax, två glasbägare, och på sin högra sida ytterligare en scramasax. Kroppen och utrustningen förefaller ha varit täckt av någon slags täcken. I båten hittades också stora näversjok, hopsydda med sentråd. Gunilla Larsson har tolkat detta som ett näversegel.
Mot relingen fanns stod sköldar lutade. Över sköldarna fanns rester av textilier och mattor av näver, som tolkats som ett tält. Vid den dödes fötter låg två betsel samt två buntar med pilar. Vidare fanns en verktygskista, en kittel med upphängning, grytgaffel och stekspett, en glasskål, spelbräde med spelbrickor, ett svärdgehäng och två bälten, ett spjut, ett skrin, en hjälm samt därtill en häst och 2-3 hundar. Utanför båten låg en häst och en oxe

Näversegel

Arwidsson, Greta., 1942. Valsgärde 6. Die Gräberfunde von Valsgärde I. Acta Musei
Antiquitatum Septentrionalium Regiæ Universitatis Upsaliensis I. Uppsala.


Valsgärde 7 (ca 675)

Rymde en klinkbyggd båt av ekträ, ca 8,5 meter lång och 1,6 m bred, sammanfogad med ca 510 nitar. Den hade plats för 3-4 par roddare. Den begravde låg i båtens akter i en vagnskorg på ett fjäderbolster med en kudde. Till vänster om honom låg ett svärd och en scramasax och till höger ännu ett svärd med gehäng och en scramasax samt ett koger med pilar. Över kroppen låg tre sköldar. En dryckesbägare i trä och ett dryckeshorn låg till vänster om honom samt två mindre dryckeshorn längre bak i skeppet. Norr om kroppen låg en hjälm, möjligen ursprungligen förvarad i en korg eller kista. Sydväst om den döde mot förskeppet låg en yxa, en ullsax, en tåg och ett hundkoppel, samt ytterligare småsaker i ett skrin med lås och nyckel, samt ytterligare småsaker som kammar och träskålar. I ett läderfodral nära hans bälte fanns en pincett, eldstål och reservbrodd. Tillsammans med rester efter djur fanns ytterligare två samlingar av pilar, spelbrickor med bräde och tärningar. I båten låg även en lans.

Arwidsson, Greta., 1977. Valsgärde 7. Die Gräberfunde von Valsgärde III. Acta Musei Antiquitatum
Septentrionalium Regiæ Universitatis Upsaliensis V. Uppsala.


Rekonstruktionsteckning Valsgärde 7.


Valsgärde 8 (625-650)

Rymde en klinkbyggd båt huvudsakligen av granvirke, 9 meter lång och med omkring 440 nitar. Den hade plats för 4-5 roddare. Den begravde var placerad på en bolsterbädd med kudde och täcke. Två sköldar täckte hans ben. Under sköldarna återfanns två skrin, det ena med rustningsdelar, det andra med olika småredskap. Två buntar pilar låg även under den ena skölden. En hjälm var också placerad vid fotändan. Vid sin vänstra sidan hade den döde en glasbägare, framför fotändan ytterligare två dryckeskärl samt minst fem träskålar. Här fanns även en verktygslåda med bryne, kniv, ullsax, kam, eldstål, pincett, järntråd och harts. I båtens förände fanns ett spelbräde, spelbrickor och ett skrin. Här fanns även en kittel med upphängning och en grytgaffel. I båten hittades näversjok, hopsydd med sentråd. Gunilla Larsson tolkar dessa näverdukar som ett segel. I förskeppet fanns även en hund med koppel. Två broddade hästar, dock endast den ena betslad, låg utanför ena sidan, och framför förskeppet en ko.

Näversegel

Arwidsson, Greta., 1954. Valsgärde 8. Die Gräberfunde von Valsgärde II. Acta Musei Antiquitatum
Septentrionalium Regiæ Universitatis Upsaliensis IV. Uppsala.


Valsgärde 9 (1000-talet, tyskt mynt från 1020)
Ej publicerad?


Valsgärde 10 (950-1000, mynt från Hedeby 950-1000)
Ej publicerad?

Valsgärde 11 (1000-talet)
Ej publicerad?


Valsgärde 12 (952-1000, arabiskt mynt präglat åt 952)
Ej publicerad?

Valsgärde 13 (800-talet)

Finns en mycket kortfattad beskrivning i Vendeltid utgiven av Statens historiska museum, 1980. Se nedan;

Båten var ca 9,8 m lång och 2,2 m bred. Den var byggd av 3 breda bord på vardera sidan om ett bottenbord. Till båten hörde relingsbeslag och en spik med öglehuvud. Vid relingarna hittades två flata järnspiraler som möjligen kan ha suttit i ändarna på stänger som uppburit ett tält över den döde. Ett ca 4 m2 stort stycke gulgrönt filtliknande material täckte större delen av båtens aktre hälft och låg både över och under den döde och hans vapenutrustning.
Den döde hade placerats strax akter om båtens mitt med huvudet i öster. Vid kraniet hittades en orange-gul pärla, som möjligen tillhört dräkten. Mitt i skelettet låg en liten hästfibula av brons, med bogar, lår och ögon av inlagd röd emalj. Resterna av en sköld påträffades ovanför kraniet och ytterligare en sköld vid båtens mitt.
Ett svärd med en stor del av träslidan bevarad låg insvept i det tältlika materialet på skelettets vänstra sida och under svärdet hittades ett eldstål och en flintbit. Två buntar med pilspetsar, den ena med 27 pilar, den andra med tio, låg nära båtens mitt.
Tvärs över båtens botten, nära fören, låg ett betsel, som möjligtvis legat i ett träfodral. Betslet har ormbett av järn och läderremmarna var dekorerade med förgyllda bronsplattor med djurornamentik, en del även med emaljinläggningar.
Strax nedanför betslet påträffades en verktygslåda som bl a innehöll en ull-sax, en hammare och ett par oanvända hästbroddar.
Resten av båtens förstäv var fylld med skelettdelar av fisk, får och nötkreatur och ibland dessa hittades de 36 små halvklotformiga spelbrickorna av ben. I rad utanför båten låg tre hästar. Alla var broddade och två hade grimmor dekorerade med bronsstift. Intill den mittersta hästen hittades två dragkrokar och ett par järnsöljor.

UTRUSTNINGSLISTA

Vapen
1 svärd
2 sköldar
37 pilar

För häst och hund
1 betsel
2 grimmor
17 isbroddar, varav 2 oanvända
2 dragkrokar
2 järnsöljor

Djur
fisk
fågel
får
nötkreatur

Verktygslåda
Sax
1 hammare

Övrigt
1 orange-gul pärla
1 hästfibula
eldstål + flinta

Spel och dobbel
36 spelbrickor

Textilier
gulgrönt filtliknande material

Valsgärde 14 (ca 800 e.Kr.)

Båten i graven var klinkerbyggd och ca 11,75 m lång och ca 2,09 m bred. Båten var byggd i ekträ och hade en vikt på ca 800 kilo. Båten bör ursprungligen ha haft 6 årpar. Sommaren 1985 och 1986 blev fullskale rekonstruktionen Arnljot byggd i Gällö. Ledare för rekonstruktionsbygget var Jan Bill från Vikingeskibsmuseet i Roskilde. Med som konsulent från museet i Roskilde var också Søren Vadstrup och ledare för hela projektet var Thomas Johanson (ledare för Institutet för Förhistorisk teknologi i Östersund). Arnljot byggdes med tidstypiska verktyg och arbetsmetoder. Till exempel klyvdes borden ut ur stockarna istället för att sågas. På rekonstruktionen sattes ett ca 25 kvadratmeter stort råsegel för att testa båtens seglingsegenskaper. Om originalbåten haft segel vet vi inte. Båten kunde dock hålla höjden vid kryssning, men mot vinden ros den snabbare, Vid halvvind og akter for tvers kom rekonstruktionen upp i en hastighet av 7 knop. Arnljot sjösattes klockan 12.05 den 5 oktober 1986. Båten kunde ros utan vidare längre sträckor med en hastighet av omkring 4 knop. Topphastigheten vid rodd låg på ca 5,5 knop.

Arnljot - Vikingabåten i Gällö, Jan Bill och Thomas Johansson (i Forntida teknik nr 14 1987).

I vikingernes kølvand, Søren Vadstrup, 1993 (utgiven av Vikingskibshallen i Roskilde).


Arnljot (rekonstruktion av Valsgärde 14).


Valsgärde 15 (900-talet)
Ej publicerad?

[Yngwe]

För det första så har jag inte sagt att det skulle vara otroligt eller förvånande om man skulle göra några båtgravsfynd i Bohuslän. Till och med i det inlägg du precis citerade. Vad jag har sagt är att framtida fynd knappast lär förändra den övergripande spridningsbilden i Sverige.

För det andra har institutionen i Göteborg förvisso en viss profilering mot stenålder, men det är knappast avgörande. Åtminstone Vendel, Ultuna, GU, och Badelunda upptäcktes vid slumpmässiga jordarbeten. Och inga av båtgravfälten ligger i särskilt starkt exploaterade områden. Närmast är väl GU och Ultuna i Uppsalas utkant och Badelunda i närheten av Västerås. De andra ligger alla i ren landsbygd. Däremot ligger de flera ganska oförvånande vid bebyggelse (Vedel och GU vid kyrkor, Ultuna vid en gammal kungsgård). Eventuella båtgravar i Bohuslän torde ha en liknande spridning, om man nu inte föreställer sig att de skulle ha placerats helt skild från bebyggelsen.

Om nu Östfold bara har en båtgrav verkar det ju inte varit en särskilt spridd tradition där heller.

Men du skriver att det är förvånande att norska båtgravskicket inte återfinns Västsverige, att vidare undersökningar kan förväntas bekräfta den rådande bilden, att en omfattande undersökning inte skulle kunna visa på en ny tradition....

Det är på dom påståendena jag svarat och det är dom jag kritiserat. I Norge är det som sagt en väl etablerad tradition, de närmsta fynden är inom promenadavstånd från Bohuslän. Under de senaste åren har runt Viken ett antal tidigare helt okända båtgravar, och även båtgravfält, upptäckts både vid aktivt undersökande av gravfält och och vid exploatering. Det finns väl absolut ingenting som säger att samma sak inte kan ske i Bohuslän eller att det på något vis skulle vara otroligt att så sker. Och det är ju alldeles självklart att det i så fall helt skulle förändra bilden av spridningen i Sverige. Då skulle man ju kunna börja tala om en östsvensk grupp och en västsvensk-sydnorsk grupp.

Men till syvende och sist, är det relevant att ens tala om en svensk och en norsk tradition? Det är ju inte precis så att de svenska exemplen är så enhetliga att de klart går att avskilja dom som "typiskt " svenska.
Missar man inte en massa viktigt referensmaterial om man begränsar perspektivet till dagens nationalstater?




Att Östfolds första båtgrav upptäcktes för bara 10 år sedan beror på att de i Norge delar upp det i båtgravar och skeppsgravar efter storlek. Skeppsgravar finns det ett antal av....

[Yngwe]

Jag har för mig att Ljungqvist påpekar att mynten i de sena gravarna som används för datering är slitna och har använts som smycken, och att gravarna alltså kan vara åtskilliga årtionden yngre än präglingsåren.