En nyupptäckt handskrift, ”Gesta Wulinensis ecclesiae pontificum”

[Visi]

Enligt Slaget år 972 vid Cidini, Sven Rosborn, 2021 (academia.edu):

Thietmar nämner: sin far greve Siegfried, Mieszkos bror Cideburus.

I Gesta Wulinensis ecclesiae Pontificum nämns: Sigurur/Sige/Sigfried och hans son Cetibiur(n). Den första samregent i Svityod med Erik.

Jag tycker att informationen i Svens nya ovannämnda dokument på Academia känns märklig. I både Thietmars verk och i Gesta enligt Rosborn precis där det finns en namnlikhet (Cideburus respektive Cetibiur(n)) nämns en far Si(e)gfried. På andra ställen i Gestan står det ju istället Biyrn eller Ctirybiurn.

Jag tror jag aldrig har sett någon Si(e)gfri(e)d som namn för någon kunglighet i Sverige under 900-talet. Däremot så finns det ju en Sigurd Ring och en Sigurd-orm-i-öga i sagomaterialet/källorna men dessa bör ju om de har existerat levt flera generationer tidigare.

Så märkligt att jag faktiskt inte köper dessa uppgifter, i alla fall inte just nu. Vi får se vad som kan komma härnäst.

Men det var roligt att det kom nya uppgifter. Men någon gång vore det väl skönt om det kom uppgifter så att pusselbitarna faller på plats istället för som nu att det mest kommer helt nya pusselbitar...

[fileoscar]

Enligt Slaget år 972 vid Cidini, Sven Rosborn, 2021 (academia.edu):

Thietmar nämner: sin far greve Siegfried, Mieszkos bror Cideburus.

I Gesta Wulinensis ecclesiae Pontificum nämns: Sigurur/Sige/Sigfried och hans son Cetibiur(n). Den första samregent i Svityod med Erik.

Jag tycker att informationen i Svens nya ovannämnda dokument på Academia känns märklig. I både Thietmars verk och i Gesta enligt Rosborn precis där det finns en namnlikhet (Cideburus respektive Cetibiur(n)) nämns en far Si(e)gfried. På andra ställen i Gestan står det ju istället Biyrn eller Ctirybiurn.

Jag tror jag aldrig har sett någon Si(e)gfri(e)d som namn för någon kunglighet i Sverige under 900-talet. Däremot så finns det ju en Sigurd Ring och en Sigurd-orm-i-öga i sagomaterialet/källorna men dessa bör ju om de har existerat levt flera generationer tidigare.

Så märkligt att jag faktiskt inte köper dessa uppgifter, i alla fall inte just nu. Vi får se vad som kan komma härnäst.

Men det var roligt att det kom nya uppgifter. Men någon gång vore det väl skönt om det kom uppgifter så att pusselbitarna faller på plats istället för som nu att det mest kommer helt nya pusselbitar...

Håller med om att den nya uppgiften om Sigurur/Sige/Sigfried känns svår att ta till sig. Den går ju helt emot de isländska sagornas information om en Olof som far till Styrbjörn. I övrigt verkar GW i grunden ha samma syn på såväl förutsättningarna beträffande makten över svearna som släktskapet (i det avseendet att Erik Segersäll var farbror till Styrbjörn): “Denne Eirik, farbror till Biyrn, skulle överlämna landets och folkets makt till sin brorson, om denne levde tillräckligt länge för att uppnå vuxen ålder”.

Jag hittar heller ingen Sigfried i maktposition under 900-talet. De återkommande namnen under 800-900-tal är istället Björn, Olof, Erik och Emund. Enligt Rimberts biografi om Ansgar nämns en Björn som kung över Birka. År 852 - vid Ansgars andra besök - var det en kung Olof som hade kontroll över området. Enligt Adam av Bremen besökte tyske ärkebiskopen Unni Birka år 936. Då fanns det tre kungar vid makten, fader Ring och sönerna Erik och Emund.

För en “sagokung” som Erik Segersäll är efternamnet inte helt klarlagt. Vanligen antas han ha hetat Björnsson, men man kan hitta invändningar mot det. För mycket talar för att han var son till Emund Eriksson (nämnd som sveakung av Adam) och då borde han enligt gängse namngivningsregler inte bara ha fått förnamnet Erik av sin farfar utan också efternamnet Emundsson.

Om vi då tror att Olof fortfarande hette Björnsson i efternamn så haltar det. Någon detalj kring släktskapet kan ha traderats felaktigt om än inte till den grad som Saxo förmedlade. Enligt honom skulle Erik Segersäll varit son till en Olof vars bror Björn var far till Styrbjörn. Men en son till Björn döptes inte till Björn, så Saxos redovisning är som så ofta felaktig. Möjligen skulle dock Olof Björnsson kunna ha varit gammelfarbror* till Erik. Då stämmer namnsättningen bättre.

Ja det hela blir rörigt och vi kan bara spekulera i den delen. Hursomhelst känns det långsökt att det skulle funnits en verklig bror till Erik med namnet Sigurur/Sige/Sigfried som dessutom var far till Styrbjörn (ej Olof alltså). Det enda jag kan komma på som skulle tala för det är staden Sigtuna, vilken grundades under aktuell tid. Vad stadens namn relaterar till har diskuterats i decennier. Kanske efter en Sigfried (?)

Edit: *) Har i efterhand rättat en tankevurpa till att Olof var tänkbar gammelfarbror till Erik (ej farbror som jag skrev först). Utgångspunkten är därvid att Olof var ett sladdbarn till Björn den gamle. Det skulle också förklara islänningarnas förväxling, nämligen att Olof i så fall var (väsentligt yngre) bror till Erik Björnsson - Segersälls farfar. Förutsätter att nämnde Ring = Björn den gamle.

[fileoscar]

Kronologin över svearnas s.k. sagokungar under vikingatid innehåller många fallgropar och jag vill inte envist hävda att jag hamnat helt rätt i föregående inlägg. Men OM den ordning jag beskriver till äventyrs skulle vara riktig så innebär det utifrån namngivningsreglerna att Styrbjörn rimligen inte var brorson till Erik Segersäll respektive son till en teoretisk Sigfried.

Som utpekad tronföljare talar allt för att han varit äldste sonen efter sin far, vilket i sin tur borde medfört att han döpts efter salig farfar. Det vill säga att farfadern hette Björn. Och det stämmer om Olof verkligen var far till Styrbjörn.

Jag tänker mig alltså följande tavla:

Kod: Markera allt

	                     Björn	
		
Erik Björnsson 	          Emund Björnsson	Olof Björnsson
Emund Eriksson 		                        Björn "Styrbjörn" Olofsson
Erik Segersäll Emundsson		
Olof Skötkonung Eriksson		

Jag är medveten om att ordningen inte stämmer med Hervararsagan (som präglar uppgifterna på Wikipedia), men jag litar mer på Adam av Bremen som talar om Emund Eriksson som sveakung. Att denne Emund inte istället döptes till Björn får antas bero på att farfadern vid denna tidpunkt ännu var i livet.

Skulle en sådan ordning fungera tidsmässigt? Tja, jag skissar att Björn var född ca 880; sönerna Erik och Emund Björnsson runt 900-905 respektive sladdbarnet Olof Björnsson ca 925. Emund Eriksson född ungefär samtidigt, 920-925, respektive Erik Segersäll runt 940-945. Styrbjörn kan antas vara född ca 950.

I sin tur skulle Styrbjörns taxerade födelseår, 950, innebära att han var 22 år vid en ledarroll i slaget vid Cidini. Det låter ungt, men inte omöjligt.

[Visi]

Personen Cideburus och platsen Cidini nämns av Thietmar.
Stettin/Szczecin kallas i Knytlinga saga enligt wikipedia för Burstaborg och Burstenburgh i Valdemars annaler.
Så om slaget stod i/vid Stettin kallas staden för ett ord som börjar på cid och för ett annat ord som börjar på bur och som ihopslaget nästan helt blir identiskt med personnamnet (Cid-bur kontra Cideburus).
Visst inte helt omöjligt, men mina klockor ringer. Vet dock ej om det är varningsklockan, mat- eller sovklockan som ringer. Jag är hur som helst väldigt konfunderad.

[fileoscar]

Personen Cideburus och platsen Cidini nämns av Thietmar.
Stettin/Szczecin kallas i Knytlinga saga enligt wikipedia för Burstaborg och Burstenburgh i Valdemars annaler.
Så om slaget stod i/vid Stettin kallas staden för ett ord som börjar på cid och för ett annat ord som börjar på bur och som ihopslaget nästan helt blir identiskt med personnamnet (Cid-bur kontra Cideburus).
Visst inte helt omöjligt, men mina klockor ringer. Vet dock ej om det är varningsklockan, mat- eller sovklockan som ringer. Jag är hur som helst väldigt konfunderad.

Jo, det ser onekligen märkligt ut. Men då finns ju denna märklighet hos Thietmar, inte hos GW. Och det skulle kunna vara en tillfällighet.

“Björn” på latin blir “ursa” enligt Google Translate. Inte så långt ifrån “burus”. Namnens gemensamma inledning med “Cid-” är ju också rimlig utifrån att båda - Stettin och Styrbjörn - börjar med “St-”.

Men vad vet jag - har ingen som helst kunskap i latin. När det gäller Burstaburg vet jag dock att det var vikingarnas raka, semantiska översättning (de tillämpade normalt annars ljudliknande namn) av Szczecin/Stettin där den slaviska förstavelsen “scec” står för borstliknande vass.

Personligen tycker jag inte det känns troligt att tyske Thietmar av Merseburg skulle ha ha tagit intryck av den skandinaviska namnsättningen.

[Castor]

“Björn” på latin blir “ursa” enligt Google Translate. Inte så långt ifrån “burus”.

”Ursa” betyder björnhona. Björnhanne (eller djuret björn rent allmänt) heter ”ursus”.

https://en.wiktionary.org/wiki/ursus#Latin

[fileoscar]

Tack Castor!

En positiv björntjänst.

[Visi]

Så nu har vi enligt Rosborn et al 3 olika namn för en och samma person (Styrbörn) i en del av GW som i sin tur var skriven av en och samma person (Avico):
Biyrn (med eventuella stavningsvarianter)
Ctirybiurn (...)
Cetibiur(n)

Visst inte helt omöjligt men faktiskt väldigt svårsmält. Om författaren är densamme borde väl namnet som används för att nämna en person vara detsamma (små variationer undantagna). Eller?

[Roger K]

Visst inte helt omöjligt men faktiskt väldigt svårsmält. Om författaren är densamme borde väl namnet som används för att nämna en person vara detsamma (små variationer undantagna). Eller?

Standardiserad stavning var inget som fanns före 1800-talet. Kolla upp t ex hur Shakespeare skrev sitt namn - olika från gång till gång. Vi vet inte nu hur den Gesta W såg ut som Antonina med hjälp av professor Stanislaw Lorentz översatte 1963, men det är liten chans att det var originalet från 990-talet utan troligare en medeltida avskrift som förstås kan ha fått tillägg eller ändringar av de olika munkar som haft det som uppgift. Inte är det heller säkert att Avico skrev hela redogörelsen i ett svep, det kan ha gjorts under lediga stunder under flera år, därav kanske variationer av hur han (eller kopiatorn) tyckte att fonetiken skulle överföras till skrift.

[BalticSea]

Visst inte helt omöjligt men faktiskt väldigt svårsmält. Om författaren är densamme borde väl namnet som används för att nämna en person vara detsamma (små variationer undantagna). Eller?

Standardiserad stavning var inget som fanns före 1800-talet. Kolla upp t ex hur Shakespeare skrev sitt namn - olika från gång till gång. Vi vet inte nu hur den Gesta W såg ut som Antonina med hjälp av professor Stanislaw Lorentz översatte 1963, men det är liten chans att det var originalet från 990-talet utan troligare en medeltida avskrift som förstås kan ha fått tillägg eller ändringar av de olika munkar som haft det som uppgift. Inte är det heller säkert att Avico skrev hela redogörelsen i ett svep, det kan ha gjorts under lediga stunder under flera år, därav kanske variationer av hur han (eller kopiatorn) tyckte att fonetiken skulle överföras till skrift.

Jeg noterede mig for længe siden, at Styrbjørn blev kaldt Sturbiornus af Saxo, og da jeg har "den dobbelte Saxo", som er på både dansk og latin, kan jeg eventuelt tjekke et par andre - men ikke lige nu.